Översatt av Margareta Eklöf
Art nr 9338
Rikt ill. i färg och sv/v
Inbunden,
512 sidor,
Atlantis
Medlemspris 249 kr

Så kombineras vetenskap och konst

Leonardo ville avslöja skapelsens sköna hemligheter

»Renässansmänniska« må vara ett omdiskuterat begrepp, men få torde opponera sig då etiketten sätts på Leonardo da Vinci (1452–1519). Detsamma kan sägas om uttrycket »universalgeni«: Leonardo var en av världshistoriens mest talangfulla och uppfinningsrika människor. Själv såg han sig som en vetenskapsman, ett slags ingenjör – men som också kunde måla vad som helst! Han ansåg att en målares främsta uppgift var att »få en plan yta att ge en bild av en kropp som om den vore modellerad och avskild från detta plan«.

Sitt vetande och sina nyfikna frågor samlade Leonardo i ett stort antal anteckningsböcker, på sammanlagt 7 200 sidor. Där beskrev han också i ord och bild fåglar, flygmaskiner, fältvapen, foster, hårlockar, hur blodet transporteras genom hjärtat, muskler, itusågade kranier och oändligt mycket mer.

Bland annat utifrån dessa anteckningar, men också nya upptäckter, har Walter Isaacson skrivit sin fantastiska, kritikerrosade biografi över Leonardo och 1400-talets Italien. Att boken Leonardo da Vinci dessutom innehåller teckningar och makalösa illustrationer, behöver väl knappast påpekas.

*

Ryktet säger att när Steve Jobs fick reda på att han led av obotlig cancer sökte han upp Walter Isaacson med orden: »Nu när du har skrivit den definitiva biografin om Albert Einstein, borde du ta dig an mitt liv.«

Historien säger lika mycket om hur Steve Jobs såg på sig själv, som den gör om Walter Isaacsons status som levnadstecknare och vetenskapshistoriker. Walter Isaacson som skrivit hyllade biografier om Einstein och Benjamin Franklin väljer visserligen själv ut de genier han vill skriva om, men genierna kommer också till honom. »Det gör jag gärna«, kontrade Isaacson, »om du ger mig din adressbok och tillstånd att prata med vem jag vill, om vad jag vill, och du kommer inte att få ändra något jag skrivit.« »Absolut«, svarade Jobs, »men då publicerar vi inte förrän efter min död.« Så blev det – den internationella bästsäljaren gavs ut i oktober 2011, tre veckor efter Steve Jobs förtida död i bukspottkörtelcancer.

Jag leker med tanken att Leonardo skulle ha gjort likadant om han levde i vår tid. Det finns många likheter mellan Jobs och Leonardo, inte minst en vägran att skilja på konst och vetenskap, på form och funktion. En annan är att de aldrig riktigt blev klara. Ständigt i rörelse förfinade och förbättrade de, gjorde om och förkastade sina skapelser. Det var ingen slump att Leonardo var Steve Jobs hjälte.

Walter Isaacson är en gudabenådad berättare. Orädd och fri i stilen, spränglärd och barnsligt nyfiken. Egenskaper som krävs om man ska våga sig på renässansmänniskan framför alla andra. Resultatet är en läsfest, ett praktverk på 500 sidor, i vacker svensk språkdräkt av Margareta Eklöf, slösande rikt illustrerad med över 140 färgbilder och där Isaacson inte lämnar någon sten orörd i sitt sökande efter sanningen om Leonardos rätta väsen. Det är på ytan en klassisk levnadsteckning som följer Leonardo från födseln 1452 och uppväxten i den lilla toscanska byn Vinci till lärlingsåren i Florens, genombrottet som arkitekt, ingenjör, målare och skulptör vid hovet i Milano, fram till hans bortgång i franska Amboise 1519. Isaacson gör nedslag vid de verk som Leonardos berömmelse vilar på, Den vitruvianske mannen, Damen med hermelinen, Nattvarden, Mona Lisa för att nämna några. I vindlande utflykter närläser han verken och sätter in dem i en kontext.

Leonardo levde under den omvälvande tid vi känner som högrenässansen. Gutenberg tryckte sin berömda bibel på 1450-talet, vid tiden för Leonardos födelse, Columbus upptäcker den nya världen ett par år innan Nattvarden påbörjas och Martin Luther exkommuniceras av påven året efter Leonardos död. Det är oerhört händelsemättade decennier och Leonardo befinner sig på många sätt i historiens mitt. Hans värld är de italienska stadsstaternas, Florens, Milano, Venedig, Rom, i en tid när den himmelska makten utmanas av den världsliga, pengar och varor flödar in och gör de italienska furstehoven ofattbart rika; en rikedom som delvis investeras i konst, arkitektur och vetenskap. Perfekta förutsättningar för att ett geni som hans skulle kunna utvecklas.

»Han hade turen att födas utom äktenskapet«, uttrycker Walter Isaacson det lite drastiskt. Det innebar att det inte fanns några krav på honom, ingen utstakad väg, han var fri att själv välja den riktning hans liv skulle ta. Isaacson visar hur Leonardos unika kombination av hårt arbete, nyfikenhet och ett vilt fantiserande utlöser en häpnadsväckande kreativitet inom vitt skilda områden. Att han hade talang inom alla dessa fält var oomtvistligt. Att han förädlade den till genialitet ingen överdrift.

Polyhistor och universalgeni – renässansmänniska.

Med Schopenhauers ord: »Talangen träffar ett mål som ingen annan kan träffa, snillet träffar ett mål som ingen annan kan se.«

Man skulle enligt Isaacson kunna sammanfatta Leonardos storhet så här: Experimentlusta i kombination med ett ständigt ifrågasättande av etablerade sanningar. Mer än hundra år före Galileo var Leonardo en av dem som utvecklade det samband mellan experiment och teori, induktion och deduktion, som skulle leda till den moderna vetenskapliga revolutionen. Och hela tiden använde han sin fantasi för att tänka i nya banor.

Isaacsons stora förtjänst i den här kritikerhyllade biografin är att han plockar ned Leonardo från de himmelska sfärerna. Nej, han var inget gudomligt geni, hävdar Walter Isaacson, han var ytterst mänsklig. Geni förvisso, men likafullt bara en människa. Det gör inte saken sämre. Hans briljans var inte obegriplig. Hårt arbete och en enorm viljestyrka gjorde honom till den han var.

Och vi kan alla lära av hans exempel:

Ta inte emot den kunskap du blir serverad. Våga ifrågasätta. Våga tänka annorlunda.

Martin Kaunitz
Förläggare

 

 Flygmaskin, troligen avsedd för teatern. De omfattande anteckningsböcker
Leonardo lämnade efter sig, med bland annat skisser och fantasifulla
uppfinningar, är skrivna med spegelvänd stil för att han skulle slippa lägga
handen i det torkande bläcket.

 

Damen med hermelinen, Cecilia Gallerani, målad 1489–1490.

 

 

Under renässansen började man förstå hur kvinnans reproduktiva
organ fungerar. Leonardo da Vinci gjorde den
första teckningen av foster i livmodern.

 

Leonardos skräckinjagande stridsvagn med lieblad. Den blev en av hans
mest berömda – och egendomliga – militärtekniska skapelser.

 

Anatomisk teckning omkring 1510 som visar bland annat en halsmuskel.

 

 Madonnan i grottan (första versionen, Paris). Målningen visar Maria och Jesus
tillsammans med en ung Johannes Döparen samt ärkeängeln Gabriel.

 

 En studie inför Madonnan i grottan (ovan).

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0