Art nr 9337
Rikt ill. i färg och sv/v
Inbunden,
333+340 sidor,
Historiska Media
Medlemspris 429 kr

Från forntida folkvandringar och Stonehenge, till blitzen och dagens Brexit

En inflytelserik ö i havet

 

Dick Harrison behöver väl knappast presenteras närmare för Clios läsare. Denne bildade, välskrivande historieprofessor har en mängd uppskattade böcker bakom sig. När han nu utger Englands historia del I och II, med undertitlarna Från forntiden till 1600 respektive Från 1600 till idag, passar Clio på att erbjuda böckerna som ett fantastiskt prisvärt dubbel-erbjudande.

Få länders historia har varit så sammanvävd med hela världshistorien som Englands, och landets inflytande har varit enormt inom politik, språk och »fin- och populärkultur«. Huvudvikten i verket ligger på den politiska utvecklingen, med uppkomst av kungariken, parlament och imperium, men självklart skildrar anglofilen Harrison även den sociala, ekonomiska och kulturella historien. Han målar stundtals med bred pensel, men glömmer inte enskilda individers inflytande.

Utöver Harrisons levande och kunniga text innehåller verket ett utsökt, informativt bildmaterial. Englands historia i två band är ett blivande modernt standardverk om brittisk historia, som med säkerhet kommer att hitta vägen till den historieintresserades bokhylla. Johan Hakelius har läst boken:

I Pax Britannica, Jan Morris tre volymer över det brittiska imperiet, citerar hon den viktorianska historikern John Robert Seeleys påstående om att imperiet skapades »in a fit of absence of mind«, i ett »anfall av tankspriddhet«.

Det var liksom inte meningen att det skulle bli ett imperium, men det blev det ändå.

Niall Ferguson har en annan förklaring i sin Empire: How Britain made the modern world: britterna blev redan på 1600-talet Europas stora socker- och kaffekonsumenter. På 1700-talet åt britterna tio gånger mer socker än fransmännen. Imperiet, skriver Ferguson åtminstone halvt på allvar, skapades av ett folk som befann sig i ett ständigt »sugar high«. Någonstans måste överskottsenergin av det konstanta intaget av socker och koffein ta vägen, så britterna erövrade världen.

Dick Harrison är närmare Morris än Ferguson i andra delen av sin engelska historia. Det saknades en uppenbar plan för imperiet, påpekar han. Det tillkom i omgångar, på olika sätt och med olika resultat. En rad nödvändiga förutsättningar fanns förstås och bland dem var kanske den framväxande brittiska flottan den viktigaste. Men sjöherravälde betyder inte nödvändigtvis ett växande herravälde även på land. Men så blev det.

Engelsmännen är ett märkligt inflytelserikt folk. John Robert Seeley satte själv fingret på det i titeln på den skrift där han tillskrev imperiet tankspriddheten: The Expansion of England, »Den engelska expansionen«, eller kanske bättre: »Utvidgningen av England«. För allt sedan 1600-talet är det som att det här lilla landet har vecklat ut sig över världen och satt permanenta avtryck snart sagt överallt. Och det trots att England ärligt talat alltid haft ett rätt tydligt drag av bonnighet och inåtblickande.

Det är nästan symboliskt att Lord Nelson, den store sjöhjälten, under hela sitt liv led av sjösjuka. Man skulle kunna säga att engelsmännen erövrade världen trots att de är engelsmän, inte tack vare det. Och erövringen var genomgripande. För att tala med Niall Ferguson skapade engelsmännen den moderna världen.

Det är därför Dick Harrisons historia över England, från tiden före romarna, fram till i dag, på många sätt även blir vår egen historia. Vi nordbor har vid en del tillfällen faktiskt spelat engelska nyckelroller, som under 800-talets vikingaräder och kanske tidigare än så, med tanke på hur lika fynden från Sutton Hoo är de som hittats i Ultuna, Valsgärde och Vendel. Men framför allt lever vi nu i en värld som hämtat sin ordning från England vad gäller allt möjligt, från frihandel, till industrialisering, parlament, litteratur, musik och humor.

England är, som Harrison uttrycker det, alldeles i slutet av sin historia, »vår kulturelle storebror«. Det är inte mycket som går Harrison förbi, från och med sagokungar, järnåldershövdingar och Vilhelm Erövraren. Tempot är nästan rasande, för att få plats med allt i två relativt hanterbara delar. Att följa Harrison genom tiden kräver viss kondition, men det blir aldrig trist och till och med de mest intrikata komplotter i hov och parlament blir begripliga. Det krävs egentligen inga förkunskaper, men det stör inte heller om man har sådana.

Del ett övergår i del två med Shakespeare, då Elisabet i står vitmenad och ouppnåelig. Det är säkert en favoritperiod för många läsare, men det finns gott om andra kandidater. De som läst de första två delarna av Hilary Mantels pågående skildring av Thomas Cromwell, läser kanske helst om Henrik VIII:s hov. Och det är svårt att inte fascineras av näste namnkunnige Cromwell, etthundra år senare. Oliver Cromwells kortvariga republik, som i praktiken slutade med att han själv blev kung och därefter likskändad, är en märklig episod i ett land som annars haft väldigt långt till radikalism och omvälvning. Viktorianernas enorma energi och nästan ofattbara förmåga till framgång är fascinerande. Och så har vi förstås Churchill.

För tjugo år sedan skrev holländsk-engelske Ian Buruma en bok han gav titeln Anglomania, eller Voltaire’s coconuts. I den beskrev han dels hur storheter som Voltaire och Goethe var passionerade anglofiler, dels hur i stort sett alla av betydelse under de senaste dryga tvåhundra åren – Garibaldi, Marx, Herzen, Napoleon, Metternich – inte haft något annat val än att skaffa sig en väldigt tydlig idé om England och dess invånare. Som inget annat folk har engelsmännen lyckats tränga in i nästan varje annan kultur och inte sällan under huden på oss. Till och med mycket av den kritik som riktats mot, till exempel, det brittiska imperiet, har sin utgångspunkt i språk, värderingar och resonemang som vuxit ur den engelska kulturen.

Det är ingen slump att Gandhi var utbildad till brittisk advokat vid Inns of Court i London. Inte heller att Edward Said – palestiniern som skrev den banbrytande Orientalism – hette Edward, gick i brittisk och amerikansk skola och doktorerade på Joseph Conrad, en polsk författare som själv valde brittiskt medborgarskap i trettioårsåldern.

Den engelska historien kastar sina skuggor och sprider sitt ljus över oss alla. Och vill man ta en snabbtur genom den, är få bättre lämpade att leda vägen än Dick Harrison. Hans historia är av det där slaget som fungerar som en stam, ur vilken det skjuter mängder av skott under tiden man läser. Man vill läsa mer och stanna till. Och så börjar man leta efter fler böcker, om Cromwell ett eller två, om viktorianerna, om Elisabet, eller Danelagen.

Och det finns förstås hur mycket som helst.

Så nu vet ni vad ni kan förvänta er. De här volymerna kan verka nätta, men det går inte att säga hur, eller om, historien slutar.

Johan Hakelius
politisk chefredaktör,
Fokus

Ett urval kapitelrubriker:
England före England ~ Det romerska Britannia ~
Vikingarnas tid ~ Anglosaxare och daner ~
Slaget vid Hastings ~ Vägen till Magna Carta ~
Parlamentets uppkomst ~ Hundraårskrigets början ~
Robin Hoods England ~ Rosornas krig ~ Henrik VIII ~
Inbördeskrig ~ Tories, whigs och jakobiter ~
Industriella revolutionen ~ Napoleonkrigen ~
Den viktorianska eran ~ Imperiet ~
»Blod, möda, tårar och svett« ~ Järnladyn ~
Ut ur Europa?

 

 Det brittiska imperiet när det var som störst, i början av 1920-talet, avbildat
i form av karaktäristiska rosa fläckar på en världskarta.

 

En central scen i Bayeuxtapetens skildring av Vilhelm
Erövrarens väg till makten: Harold Godwinson
svär trohetsed till Normandies hertig och lovar
att hjälpa denne att bli engelsk kung. När Harold
senare svek och själv besteg tronen, fick Vilhelm ett legitimt
skäl att invadera England.

  

Waterloohjälmen är en av få kända järnåldershjälmar som försetts med horn.
Troligen har den endast använts i ceremonier, inte i strid.

 

Hans Holbein den yngres välkända porträtt av Henrik VIII i helfigur,
daterat till andra hälften av 1530-talet.

 

En samtida avbildning – troligen fantasiporträtt – av de
katolska konspiratörer som planerade att spränga
parlamentets överhus i luften och döda Jakob I år 1605.
Guy (»Guido«) Fawkes är en av männen i mitten.

  

Den segerrika brittiska flottan bombarderar Puerto Bello
i november 1739, en viktig händelse i »kriget om kapten Jenkins öra«.
Målning av Samuel Scott.

  

Öppningen av världsutställningen i London den 1 maj 1851;
mitt på podiet sitter drottning Viktoria.
Målning av Eugène Louis Lami.

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0