Människor och makter i högarnas skugga
Art nr 9333
Rikt ill. i färg och sv/v
Inbunden,
352 sidor,
Norstedts
Medlemspris 249 kr

Stolprader med hästhuvuden

Så skaffade sig härskarna rykte och rikedom

Det blev en historisk världssensation! Vid arkeologiska utgrävningar av ett 70 000 kvadratmeter stort område fann man inget gravfält som förväntats, utan i stället djupa stenfyllda gropar i två rader. Upptäckten av ett 1 400 år gammalt stolpmonument några hundra meter från Uppsala högar, gör att kungshögarna numera förknippas med så mycket mer än enbart en forntida begravningsplats. Här trädde även en ny värld fram med spår av en jättelik hall, en hovjuvelerares verkstad, ett kungligt stuteri samt en by med tätt liggande gårdar.

Kristina Ekero Eriksson är arkeolog och vetenskapsjournalist. För Clios läsare är hon bekant med böckerna Vikingaliv (tillsammans med Dick Harrison) och Årtstafruns dolda dagböcker. Under några år arbetade hon som informatör vid utgrävningarna av Gamla Uppsala och att hon har en sällsynt förmåga att på ett vederhäftigt sätt fängsla både läsare och åhörare kan många vittna om.

I Gamla Uppsala – Människor och makter i högarnas skugga visar författaren att 600-talets Uppsala inte var någon bondby, utan en plats där stora byggnader manifesterade kungamakten och där krigare, kungar och bönder trängts med vanligt folk och slavar. Vid kristendomens intåg behöll platsen sin betydelse och författarens skildring går ända fram till medeltiden.

I den gamla nordiska traditionen var Gamla Uppsala en av de mest omtalade platserna i norra Europa. Men trots att området sedan länge är en stor turistmagnet och trots att arkeologiska undersökningar ägt rum där ända sedan 1600-talet, är det få som vet något substantiellt om denna mytomspunna plats.

Det är alltså inte för mycket sagt att Kristina Ekero Erikssons nya bok Gamla Uppsala – Människor och makter i högarnas skugga fyller ut ett tomrum. Det är den första större populärvetenskapliga presentationen av Gamla Uppsala någonsin. Bakgrunden till boken är de stora arkeologiska undersökningar som genomfördes där åren 2012–2013 i samband med byggandet av en tunnel för den järnväg som olyckligtvis, eller lyckligtvis om man så vill, går genom området. Författaren deltog själv i arbetet som informatör.

Gamla Uppsala tycks ha fungerat som centralort för de gamla svearna ända sedan 200-talet, men då järnvägstunneln mest berört bosättning från senare skeden – vendeltid, vikingatid och äldre medeltid – ligger bokens tyngdpunkt där. Men läsare får också en inblick i hur platsens stora symbolvärde brukats och missbrukats ända fram till vår egen tid. Till bilden av denna kungliga ort, kärnan i den regala godsbildningen Uppsala Öd, hör också en rad satellitbosättningar i den nära omgivningen.

Sveakungarnas magnifika upphöjda palats, gigantiska stolpavenyer, lyxiga smyckesverkstäder och monumentala gravar är fullt tillräckliga för att ge den historiskt intresserade ståpäls (som Gunde Svan skulle ha uttryckt det). Men som framgår av bokens underrubrik lägger boken fokus inte bara på välnärda kungar, lyxälskande furstar och offerlystna gudar utan minst lika mycket på vanliga människor och deras strävsamma liv. Järnålderns Uppsala var nämligen en tätort med flera hundra invånare ordnade i olika sociala skikt där alla hade bestämda uppgifter i det för sin tid stora systemet. Men de nya utgrävningsresultaten hänger inte i luften. Ekero Eriksson är noga med att sätta resultaten av de nya undersökningarna i relation till alla de många andra utgrävningar som under årens lopp gjorts i området och vad man i övrigt vet om den aktuella tiden i Norden.

Boken är i god mening konkret med många pedagogiskt fina redogörelser för olika hantverk som vävning, keramiktillverkning, framställning av tjära, järnsmide och andra hushållsnära aktiviteter. För att inte tala om en spännande beskrivning av kungars och stormäns jakt med rovfågel som falk och hök. Författaren bjuder också läsaren att följa med på kremationer och jordfästningar och att delta i offrandet av djur och människor. Inte heller trälarnas funktion och tillvaro försummas. Hon ser framför sig Sveakungen med sitt stora garde av välbeväpnade krigare likt en dåtida storföretagsledare som byggde mycket av sina resurser och sin makt på medel erhållna genom systematisk plundring i den yttre omvärlden och en därmed sammanhängande jakt på och lönsam handel med slavar. En annan intressant tanke i boken är att sveakungen hållit sig med ett stort stuteri för hästhållning.

Boken romantiserar inte det förflutna och väjer inte för vad en nutidsmänniska kan finna obehagligt. Det luktar inte alltid gott mellan raderna, men de bekräftar att ju mer vi lär om forntiden, desto mer imponerad och häpen blir man. Men samtidigt får texten oss att inse att demokratiska värderingar om alla människors och köns lika värde inte är något naturgivet tillstånd utan ett ideal som kräver ständig vakthållning.

Gamla Uppsala – Människor och makter i högarnas skugga är överväldigande rikt illustrerad i färg och svartvitt och med fina rekonstruktionsteckningar som bidrar till att levandegöra berättelsen. Detsamma gör författarens många muntliga intervjuer med utgrävande arkeologer och annan expertis. Med sin breda bakgrund som vetenskapsjournalist, programledare, författare och arkeolog har Kristina Ekero Eriksson lyckats med konststycket att ge en på en gång sakligt informativ och levande bild av Gamla Uppsala.

Bo Gräslund
professor emeritus i arkeologi vid
Uppsala Universitet

 

Att servera dryck vid ceremonier i hallen var en kvinnlig syssla. Denna
kvinnofigur påträffades 1973 i en båtgrav i Gamla Uppsala.

 

Kan silverskatten från Gamla Uppsala ha gömts undan i samband
med politiska oroligheter i slutet av vikingatiden?

 

 

Sveakungarna nöjde sig inte med de stora kungshögarna.
I härskarnas plan att göra Gamla Uppsala så storvulet som
möjligt ingick också att bygga de två stolpraderna.
Man ville förstärka platsens varumärke, imponera på
besökare som sökte sig hit, sprida ställets rykte långt bortom
Svetjuds gränser. Stolphålen i den norra raden undersöks här av arkeologerna.

  

Duvhöken var den populäraste jaktfågeln i Svetjud.

 

 

Jaktscen på runstenen i Balingsta.

 

Kungshögarna blev populära talarstolar för kungarna. Här besöker Karl XIV Johan Gamla Uppsala 1834.

 

Oden omgiven av sina korpar Hugin och Munin. Avtecknat pressbleck från Valsgärde.

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0

Människor och makter i högarnas skugga