Art nr 9328
Ill. i sv/v
Inbunden,
360 sidor,
Natur & Kultur
Medlemspris 239 kr

Bland konstnärer och nationalsocialister

»Svante Nordins bok är lika lärd som livfull, vilket inte förvånar den som läst honom tidigare. Detta är en professor som vet hur man berättar en historia.« Dagens Nyheter

»En suverän och väldokumenterad översikt av ett dramatiskt skede« Vasabladet

»Välskriven och tankeväckande … en mångfasetterad bild av livet, konsten och politiken« Östra Småland

»Denna framställning är både välskriven och intresseväckande och ger kanske till och med en något annorlunda förklaringsmodell till hur Hitlers nationalsocialism formades, åtminstone jämfört med gängse svenskt perspektiv i ämnet. Boken ger också anledning till fortsatt diskussion.« BTJ

För att förstå Hitler och nazismen bör man söka sig till München, som på 1910-talet var en stad som inte bara förknippades med demokrati och pacifism, utan också konst, kabaréer och karnevaler. Hur kunde samma stad inspirera Hitler till att skriva ett verk som Mein Kampf, med antisemitiska idéer och tankar om livsrum?

I periodens utvalda huvudbok, Hitlers München, skildrar professor Svante Nordin på ett lysande sätt nationalsocialismens framväxt, samtidigt som han porträtterar staden och dess kultur mellan åren 1913 och 1945. Troligtvis inspirerad av Florian Illies Århundradets sommar 1913 (Clio 5/13), använder sig författaren av ett givande kalejdoskopiskt perspektiv. Adolf Hitler är förvisso bokens huvudperson, men här får läsaren även möta en rad kulturpersonligheter, där några nått framgång som konstnärer (vilket som bekant förmenades den blivande diktatorn) och andra som författare och musiker.

I München fanns uppenbarligen också en anda som tilltalade politiskt engagerade människor på yttersta höger- och vänsterkanten, och att det inte var vattentäta skott mellan de olika politiska riktningarna framgår inte minst i Hitlers fall.

Så hur kunde Ludwig II:s, Richard Strauss, Vasilij Kandinskijs och Thomas Manns stad även bli Adolf Hitlers? Hur fann Hermann Göring, Alfred Rosenberg och Rudolf Hess varandra? Vilken roll spelade kvinnor som Winifred Wagner, Unity Mitford och Eva Braun? Och hur beskrev den svenske författaren Bertil Malmberg staden München under dessa år?

Mot slutet av sin nya bok Hitlers München ställer Svante Nordin frågan som delvis är utgångspunkten för den bok som jag just läst. Lite till mans undrar vi nog över samma sak: »Hur kunde en ölkällaragitator från München svinga sig upp till att bli Tysklands härskare och Europas herre?«

Men i ärlighetens namn, Nordin ställer inte frågan på samma sätt som de flesta andra skulle göra. Många av oss skulle nog snarare säga »misslyckad konstnär från Wien«. En inte obetydlig förskjutning som ger ett delvis nytt perspektiv på Adolf Hitlers utveckling från en nobody till en somebody, från misslyckad målarkludd och ölhallsagitator till diktator.

Nordin går i boken på tvärs med såväl herr Hitlers egna utsagor i Mein Kampf, som med vad majoriteten av biografer tidigare skrivit om hur Adolf blev Hitler. Nordins tes, och den driver han med övertygelse, är att Hitler högerradikaliserades ganska sent efter sin flytt till München 1913. Fram till andra hälften av 1919 hade han snarare varit opolitisk eller lutat åt vänster och socialismen.

Utgångspunkten för denna omvärdering är ett ganska nyupptäckt filmklipp från begravningen av Kurt Eisner 1919, anarkisten och socialisten som genom en kupp störtade den bayerska monarkin. På bilderna kan man se Hitler i närheten av kistan iförd en svart och en röd armbindel – »den ena manifesterade sorg den andra anslutning till den socialistiska revolutionen«, som Nordin skriver. Andra forskare har dock tonat ned betydelsen av denna bild.

Tiden efter Versaillesfreden och fram till att Weimarrepubliken stabiliserades var synnerligen turbulent i München och i det bräckliga tyska riket. Socialister och nationalister slogs om inflytande i konkurrens med trevande demokratiska krafter. Ingen ordning härskade i München och i det tumultet sökte Hitler sin kallelse. Även om Hitler inte var socialist i Eisners anda så skulle socialismen för honom komma att bli ett folkligt vapen för att slå makten ur händerna på socialdemokrater och kommunister. Redan 1919 anslöt han sig till DAP (tyska arbetarpartiet som senare fick prefixet NS) och blev en framträdande agitator i den tradition som tyskarna kallar »völkisch« – lite förenklat att slå underifrån, från en så kallad folklig position mot de så kallade eliterna, alltifrån gammal aristokrati, den bildade klassen och kapitalister. Och judarna, då antisemitismen blev ett bärande element i den framväxande nationalsocialismen. Hitler blev en mästare på att retoriskt binda samman socialismen med de nationella och antisemitiska anspråken.

Den tyska nationalismen var het. För efter kriget och den förnedrande Versaillesfreden var den accepterad och framförd även inom demokratiska politiska partier och organisationer. I likhet med alla välrustade demagoger kunde Hitler slå an en ton som trots dess vulgaritet fann sin publik. Även bland de intellektuella i München, däribland giganten Thomas Mann, var dessa strömningar, utan de vulgära övertonerna, gångbara.

Med inspiration från bland annat Allan Janiks Wittgenstiens Wien skildrar Nordin den politiska och kulturhistoriska utvecklingen i en stad, under en stormig tid (1913–1945) och av människor fångna i en pendlande rörelse framåt. München blev under tidigt 1900-tal en kulturell storstad där de fria konsterna, den satiriska och samhällskritiska teatern, den moderna litteraturen och det fria, okonventionella umgänget var utmärkande. Men också ett centrum för extrema politiska idéer, till vänster och höger, vilket så småningom också ledde till att det blev nationalsocialismens huvudstad.

Även om Hitler är bokens huvudperson så ingår här ett fascinerande persongalleri, alla starkt förknippade med stadens utveckling. Pedagogiskt och med en saklig läsvänlighet redogör Nordin för en komplicerad och ibland förvirrande händelseutveckling.

Nordin håller sig strikt till det historiska. Trots att man ska undvika att lägga karbonpapper mellan då och nu så bidrar denna bok indirekt även till att kasta förklarande ljus över den tid vi själva lever i. För även om människan under de senaste hundra åren gjort enastående naturvetenskapliga och teknologiska upptäckter så har idéutvecklingen stått tämligen stilla. Därför känns de politiska och kulturideologiska striderna som då utkämpades på Münchens gator så välbekanta. Dessvärre.

Kaj Schueler
kulturskribent, tidigare kulturchef på SvD

 

 

 Alter Hof, kolorerad blyertsteckning av Adolf Hitler från hans första år i München.

 

Kurt Eisners begravning i februari 1919. Hitler syns längs fram.

 

Marienplatz efter ölkällarkuppen i november 1923. 

 

 Familjen Mann utanför sitt hem i München på 1920-talet.

 

Benito Mussolini anländer till Münchenkonferensen i september 1938.

  

Odeonplatz i augusti 1914, vid första världskrigets utbrott. Hitlers ansikte infällt i bilden.

 

 

De allierades bombningar ödelade stora delar av München.

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0