En ny världshistoria
Översatt av Peter Handberg
Art nr 9325
skrym
Inbunden,
687 sidor,
Albert Bonniers förlag
Medlemspris 249 kr

Pulsådern mellan väst och öst

Vägar som framburit handelsmän och krigare, varor och sjukdomar, religioner och idéer

Redan innan den internationella bestsellern Sidenvägarna utgivits i Sverige, har den engelska utgåvan hunnit recenseras i positiva ordalag i flera svenska tidningar. I Aftonbladet skrev Olle Svenning: »Den bok han [Frankopan] skrivit måste vara en av de senaste decenniernas mest betydelsefulla med sin överblick, kunskapsförmedling och förmåga att överblicka en värld som inte bara speglar den västerländska kulturens historia.«    

Ja, det är en synnerligen intresseväckande, perspektivrik huvudbok som Clio nu har den stora glädjen att erbjuda. Oxfordprofessorn Peter Frankopans utgångspunkt då han skriver sin världshistoria är inte Europa, utan i stället den region som ligger mellan öst och väst, den som förbinder Europa med Stilla havet och är civilisationers korsväg. Bokens omslag pryds av det välvda taket i Imammoskén i Isfahan, Iran, och det är i det forna Persien som Frankopans vindlande världshistoria tar sin början och får sitt slut, för när han kommit fram till 1900-talet utspelas i samma område en smutsig kamp om oljetillgångar.      

Historiens sidenvägar leder åt många håll och författaren konstaterar att biskopar fanns i Kina tidigare än i England, att en permanent vikingakoloni kan ha grundlagts i Persiska viken och att maktkampen mellan Ryssland och England spelade en stor roll i första världskriget. Hela tiden behåller han perspektivet där vägen som knöt samman Konstantinopel, Damaskus, Isfahan, Samarkand, Kabul och Kashgar befinner sig i världens mitt.    

Johan Östling har läst »en magistral berättelse«:

Det byggs som aldrig förr på stäppen i Kazakstan. Mitt ute i ingenstans – 300 mil väster om Peking, 400 mil öster om Istanbul – tar i detta nu världens största infrastrukturprojekt form. Det kallas för »den nya Sidenvägen« och skall binda samman tre kontinenter. Bakom biljonsatsningen finns kinesiska pengar och intressen. Ett spektakulärt inslag är de nya järnvägslinjerna som sträcker sig mellan Kinas och Europas metropoler.

»Den nya Sidenvägen« löper genom våra dagars Mellanöstern och Centralasien. Av medierapporteringen att döma är detta mest av allt ett enormt kris- och krigsområde, plågat av fanatism, svågerpolitik och klanmentalitet. I historiens ljus framträder emellertid något annat. Under långa tider var detta vidsträckta område – mellan det östliga Medel-havet och Himalaya, mellan Svarta havet och Indiska oceanen – en jättelik kontakt- och utbyteszon som förde samman öst och väst. Det var här som världens stora religioner uppstod och utvecklades, det var här som många av de fundamentala beståndsdelarna i vår civilisation såg dagens ljus.

Om denna kulturernas kornbod och korsväg har Peter Frankopan skrivit en magistral berättelse, Sidenvägarna: En ny världshistoria. Frankopan är brittisk bysantinolog och nyutnämnd professor i globalhistoria i Oxford. I sin bok utnyttjar han sin imponerande beläsenhet på många språk (grekiska, ryska, arabiska, tyska och ytterligare andra) för att skriva en mäktig historia, som vi nu kan ta del av i Peter Handbergs flyhänta översättning. 

Men Frankopan vill inte bara skriva en rik och spännande historia. Han vill vända på perspektivet. Bokens undertitel ger vid handen att det rör sig om »en ny världshistoria« och det är rimligen för mycket sagt, men vad han gör är att konfrontera en snäv och självgod eurocentrism som så länge har varit förhärskande. Genom att utgå från ett persiskt eller centralasiatiskt betraktelsesätt framträder alla de stora epokerna och skeendena i historien på ett nytt sätt. Vi får inblick i hur spanjorernas amerikanska engagemang under 1500-talet påverkade handeln mellan Europa och Indien; vi får följa vägen till första världskriget utifrån rysk och osmansk synvinkel.

Boken tar sin början i Persien under 500-talet f.Kr. och sedan följer vi i kronologisk ordning regionens skiftande öden fram till vår egen tid. Perserna grundlade ett vägsystem som inte bara kunde föra samman Orienten och Occidenten under antiken. Det var en infrastruktur som även långt senare möjliggjorde köpenskap, idéutväxling och erövringståg. 

Frankopan följer Västroms nedgång och hur makten försköts österut, han skildrar islams expansion och uppkoms-ten av kalifaten, han berättar om korstågen och mongolväldet – men inte som enskilda episoder utan som integrerade delar i ett väldigt händelsesammanhang. Hans förmåga att se de stora helheterna är det som gör boken till en verklig läsupplevelse, särskilt som han kombinerar denna egenskap med en känsla för historiens mer perifera personer och platser. Sålunda får läsaren inte bara besöka Jerusalem, Konstantinopel och Samarkand, utan också mindre bekanta orter som Merv, Chiva och Balasagun.

I bokens avslutande kapitel når vi fram till den moderna tiden, knappast regionens lyckligaste ögonblick. Det var nu som Sidenvägen fick sitt namn, av den tyske geologen Ferdinand von Richthofen. I samma stund som han och andra europeiska vetenskapsmän utforskade regionens fascinerande förflutna styckades Centralasien och Mellanöstern upp mellan Ryssland, Storbritannien och andra koloniala herrar. 1900-talet gick också det i mångt och mycket i stormakternas tecken. Somliga av dem var där för att lägga beslag på rikedomarna från oljan, andra för att omväxlande sprida eller motarbeta tidens utopiska ideologier, de världsliga såväl som de andliga. Sällan gynnades den lokala befolkningen.

Går denna del av världen nu äntligen en renässans till mötes? Bär den storskaliga nya Sidenvägen på ett löfte om en ljus och blomstrande framtid? Den som följer utvecklingen i dagens Afghanistan, Pakistan och Irak fylls inte nödvändigtvis med optimism, men Peter Frankopan tillåter sig viss tillförsikt. Med sitt flertusenåriga perspektiv ser han andra mönster och andra möjligheter.

Johan Östling
är docent i historia vid Lunds universitet och
ordförande i Clioprisets jury

»Den viktigaste historiebok som utkommit, inte bara de senaste åren utan de senaste decennierna.« Berliner Zeitung.

»Oerhört underhållande ... det är svårt att göra en så ambitiös, så detaljerad och så fascinerande bok rättvisa.« The Times

 

Kvinnorna bearbetar nyvävt siden. Denna bilde målades av den kinesiske
kejsaren Huizong under Songdynastin, tidigt 1100-tal.

 

Västafrikas guld var känt runt Medelhavet. Den store maliske konungen Mansa Musa,
»den rikaste och ädlaste« av härskare, håller en stor guldklimp i handen på
denna detalj från en katalansk atlas från 1375.

 

Ostindiska kompaniet skapade förmögenheter åt många av sina officerare.
Bolagets uppseendeväckande misslyckande ledde till att den brittiska regeringen
försökte kompensera förlusterna med skatteintäkter från kolonierna, vilket gjorde dessa
fientligt inställda.

 

Det var inte bara handel och erövringar som pågick längs sidenvägarna;
också sjukdomar tog dessa rutter.

 

Korsfästelsen, från Rabbulaevangeliet, ett färglagt syriskt manuskript från 500-talet.

 

Vikingarna sysslade i högsta grad med människohandel.
De hade rykte om sig att vara våldsamma och det bidrog till deras framgångar.

 

Muslimska härskare var stora mecenater av konst och bildning.
Lärda män diskuterar på ett abbasidiskt bibliotek, bild från Maqamar av al-Harari.

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0