Art nr 9324
456 + 294 sidor,
Medlemspris 399 kr

Från istid till global uppvärmning och vad som gör Europa unikt

Historiker som inte skyr de långa perspektiven

Denna period erbjuder Clio ett maffigt jubileumspaket med två böcker som båda tar ett rejält grepp om stora ämnen. 2016 års Cliopristagare Fredrik Charpentier Ljungqvist, vars bok Den långa medeltiden blev en formidabel succé, utkommer nu med Klimatet och människan under 12 000 år. Författaren forskar både om nordisk medeltidshistoria och paleoklimatologi och ger en bred, initierad skildring av klimatförändringar genom historien, där han tagit hänsyn till den senaste internationella forskningen. Ämnet är högaktuellt och perspektivet globalt. Så läs om ett grönt Sahara, om den romerska värmeperioden, om centralasiatiska stäppnomader som flyr torkan, om kollapsande indiancivilisationer, om »storsvag-året« 1867 i Sverige och om smältande glaciärer.     

Europa – en kort historik är skriven av den australiensiske historikern John Hirst. Boken sträcker sig från antiken fram till de båda världskrigen och har blivit en bestseller världen över. Kortfattat, underhållande och provocerande bjuds även de som kan sin historia på spirituella aha-upplevelser. En osannolik blandning av antik lärdom, kristendom och germaninvasioner skapade den europiska civilisationen. Bokens kapitel som behandlar bland annat styrelseskick, språk, »vanliga människor«, industrialiseringen och revolutioner leder fram till svaret på frågan vad som gör Europa unikt.

***

Säg klimatförändringar, och de flesta av oss tänker på de senaste decenniernas utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, smältande glaciärer, torrare öknar och stigande hav. Men ett föränderligt klimat är något vi har levt med under hela vår historia. Att väderförhållandena på jorden skulle ha varit någorlunda stabila ända sedan den senaste istiden är en seglivad myt, baserad på gammal forskning. Det slår historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist fast redan i första meningen i boken Klimatet och människan under 12 000 år. Sedan följer spännande berättelser om hur drastiska klimatförändringar har bidragit till, och även varit avgörande för, allt från kinesiska kejsardynastiers fall till judepogromer och häxprocesser. 

Det senare handlar om människans ständiga önskan att hitta en förklaring eller en syndabock då något obegripligt händer. Är det gudarnas straff eller en följd av svart magi och ondsinta individers illvilliga planer, när det plötsligt kommer översvämningar och sommarfrost, hemska åskregn och hagelskurar förstör vinodlingar och åkrar, och landen drabbas av missväxt och pestepidemier? Genom »besvärjelser, trolldom och andra avskyvärda häxkonster är häxorna orsak till att barnen dör, djurens avkomma dör, skördarna slår fel, vinrankans druvor tynar bort och trädens frukter faller till marken« skriver påve Innocentius viii i den så kallade häxbullan år 1484, startskottet för Europas häxprocesser. Tusentals kvinnor, och även en del män, blev dömda och avrättades, när den verkliga orsaken till olyckorna och väderfenomenen var att klimatet blivit kallare. 

Precis som den snabba utvecklingen av DNA-tekniken har gett historiker och arkeologer tillgång till helt nya källor till kunskap om vårt förflutna, visar Fredrik Charpentier Ljungqvist hur framstegen inom paleoklimatologi – läran om forntidens klimat – öppnar liknande möjligheter. Forskarna använder skriftliga källor, där de finns, tillsammans med naturens eget arkivsystem: trädringar, tillväxten på droppstenar och koraller, och borrkärnor från sediment och inlandsisar. Fotot på en sönderfrusen årsring från ett ryskt träd som fått köldskador mitt i sommaren efter ett väldigt vulkanutbrott år 536 ger en aning om de förödande konsekvenserna för dåtidens människor. Fler katastrofer följde inom bara några år, med globala verkningar. Bosättningar övergavs i länderna runt Östersjön, delar av Kina förlorade hälften av sin befolkning, och i Centralamerika gick mayakulturen igenom en svår kris. Erfarenheterna finns bevarade i de fornnordiska berättelserna om Ragnarök, Fimbulvintern och världens undergång. 

Kunskap om klimatet under historien är också avgörande nu, skriver författaren. Vi behöver förstå vilka konsekvenser en global uppvärmning kan få, eftersom vi i dag vet hur växter och djur påverkades under tidigare varma perioder. 

Medan Fredrik Charpentier Ljungqvists bok ger en utförlig beskrivning av hur klimatet har gynnat och missgynnat människan, och lett till civilisationers uppgång och fall över hela jorden, handlar Europa – en kort historik om hur just vår världsdel lyckades få världsherraväldet. »Den europeiska civilisationen är unik, eftersom det är den enda som har lyckats tvinga sig på resten av världen«, skriver författaren, den australiensiske historikern John Hirst som gick bort förra året. 

Boken bygger på föreläsningar från en introduktionskurs till Europas historia som han höll vid universitetet i Melbourne, och är föredömligt uppbyggd: först kommer en översiktlig sammanfattning av den historiska utveckling, från rötterna i antiken till 1900-talet, och sedan återvänder författaren och går igenom historien igen, flera gånger, ur olika infallsvinklar, som erövringar och invasioner, språk, livet för vanliga människor och förhållandet mellan påvar och kejsare. 

John Hirst försöker sätta fingret på vad det är som gör Europa så speciellt. Ett svar är de tre mycket olika beståndsdelarna i grunden för vår civilisation: det grekiska och romerska vetandet, som ser världen som enkel, logisk och matematisk; kristendomen, som beskriver världen som ond och att endast Kristus kan frälsa oss, och invaderande germanska krigare, vars världsbild författaren sammanfattar med meningen »det är kul att slåss«. 

Även förhållandet mellan kyrkan och kejsare, och de osannolika avtal dem emellan som blev grunden för ett politiskt klimat där just vår civilisation aldrig kunnat enas under en enda allsmäktig ledare är unikt, liksom den segslitna dragkampen mellan vetenskap och romantik. På ena sidan den franska upplysningens ideal, kanske tydligast materialiserade i den stora encyklopedin, där förnuftet tillämpades i allt och olika typer av vetande inte graderades inbördes, och på den andra den romantiska rörelsen, med sin tro på kultur och nationalism, och sin ovilja mot att låta förnuftet styra över passioner och känslor. En motsättning som i högsta grad även präglar vår tid. 

Kanske är det, som John Hirst skriver, västerlänningens öde att känna sig söndersliten, kluven och förvirrad på grund av de omvälvningar och den villervalla vi bär med oss i vår moraliska och intellektuella historia. »Vi har en mycket blandad härstamning, och det finns ingen plats där vi kan känna oss riktigt som hemma.« 

Att läsa de två böckerna parallellt ger läsaren nya och oväntade perspektiv på vad som skapar vår historia. Jag kommer aldrig att se på händelser som Romarrikets fall och 1600-talets religionskrig med samma ögon igen. 

Maria Gunther
vetenskapsredaktör på DN

 

Målningar från cirka 1500 f.Kr. som föreställer jordbruksarbete, påträffade i en gravkammare i Nakht i närheten av Luxor i Egypten. Scenerna visar bland annat plöjning, trädfällning, grävning av bevattningskanaler, skörd, tröskning och livsmedelsförråd. I det forntida Egypten var befolkningen för sin försörjning helt beroende av jordbruk, och om skördarna av någon anledning slog fel stod svälten för dörren. 

 

I och med det kallare klimatet under den så kallade neoglaciationen från och med cirka 3000 f.Kr. bildades nya glaciärer runt om på jorden, och redan befintliga växte i storlek. Glaciärerna växte särskilt under de kalla perioderna cirka 2850-2550 f.Kr., 1250-550 f.Kr., 300-700 och 1300-1850, medan de på många håll krympte under de varmare perioderna däremellan. På bilden Aletschglaciären i Schweiz.

 

 Under den senaste istidens kulmen sträckte sig en väldig inlandsis ned till dagens mellersta Tyskland. Söder därom bredde en karg stäpptundra ut sig, med spridda träd endast på de mest gynnsamma platserna och med en rik så kallad megafauna med bland annat mammutar, håriga noshörningar, bisonoxar, renar, uroxar, älgar, hjortar, grottbjörnar och sabeltandade tigrar. Det varmare klimatet efter istidens slut, som förändrade Europas vegetation och fick landskapet att täckas av skog, tillsammans med människans hårda jakttryck, ledde till att megafaunan utrotades. Detsamma hände i Asien och Nordamerika efter att stäpptundran försvann där vid samma tid.

 

Den kartagiske fältherren Hannibal Barkas marscherade över Alperna med sin stora armé och 37 elefanter hösten 218 f.Kr. under andra puniska kriget. Det var i början av den romerska värmeperioden, och glaciärerna i Alperna hade börjat krympa. Denna fantasifulla fresk målades av den italienske renässanskonstnären Jacopo Ripanda år 1510, och varken kläder, utrustning eller något annat är historiskt korrekt. 

 

Målning av vinterlandskap i närheten av Antwerpen från 1575. Alla vintrar under lilla istiden var inte kalla och snörika som den på bilden, men de var betydligt vanligare än under varmare århundraden.

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0