I motsats till diktatorerna Mussolini, Hitler och Stalin fick Francisco Franco ett långt liv som sitt lands ledare – hela 36 år. I sin intressanta och initierade biografi Franco – Diktator på livstid berättar författaren Roger Älmeberg om generalens långa liv, från vaggan till graven. Francos karriär började i det spanska protektoratet Marocko och för att förstå diktatorns starka grepp om Spanien är det nödvändigt att känna till kolonialkriget i nordvästra Afrika, men också Primo de Riveras diktatur på 1920-talet, republiken och inbördeskriget.

1939 stod Franco som segrare i inbördeskriget och som bekant kom Spanien att stå utanför andra världskriget, även om Franco sympatiserade med axelmakterna. Åren närmast efter kriget utsattes Spanien för en blockad, men det kalla kriget gjorde det möjligt att bryta landets isolering, trots att diktaturen bestod fram till »El Caudillos« död 1975. Först på senare tid har bearbetningen av Francos envälde och inbördeskriget tagit fart och rehabilitering av offer för förtrycket har gått hand i hand med opartisk forskning.

En biografi över Franco blir ofrånkomligen även en skildring av Spaniens dramatiska 1900-talshistoria. Det är en historia väl värd att berätta, vilket Roger Älmebergs förtjänstfulla bok med all tydlighet visar.