Art nr 19344
Ill. i sv/v
Inbunden,
329 sidor,
Natur & Kultur
Medlemspris 249 kr

Det magiska talet sju bestämde antalet

Vilka var egentligen underverken?

Redan under antiken rådde osäkerhet om vad som skulle räknas till världens sju underverk och det fanns olika listor med förslag. För att komma med krävdes att underverket väckte en känsla av häpnad hos åskådaren, eller att det uppfattades som en sevärdhet utöver det vanliga i kraft av sin storhet, skönhet eller originalitet. Den äldsta bevarade uppräkningen som vi känner till är i ett epigram, författat av Antipatros mot slutet av 100-talet f.Kr. Men, den som förväntar sig att hitta en komplett och uttömmande beskrivning av de sju underverken i den antika litteraturen letar förgäves. De allra flesta texterna är både kortfattade och nedtecknade långt efter det att underverken kom till.

Allan Klynne, fil. dr i antikens kultur och samhällsliv och mycket uppskattad av Clios medlemmar både som författare och som reseledare, går igenom de klassiska sju underverken i kronologisk följd. Genom att generöst citera ur den antika litteraturen förmedlar han vad som faktiskt berättades om underverken, men han redogör även för den moderna forskningens debatter och resultat. På 300-talet e.Kr. skrev Filon från Byzantion apropå att få människor hade sett alla underverk med egna ögon: »Bildning är därför någonting fantastiskt och en stor gåva, ty den befriar människor från nödtvånget att ge sig ut på resa och tillåter dem istället att uppleva dessa underbara ting i sitt hem, eftersom också själen har ögon.«

Så följ med på en bildningsresa med den välskrivande Allan Klynne som ciceron!

*

Människans fascination inför storslagna byggnader och spektakulära monument sträcker sig långt tillbaka i tiden. I dag tar det sig uttryck i listor över exempelvis »världens hundra viktigaste arkitektoniska verk«, och under den antika eran finner vi motsvarande fenomen: »världens sju underverk«. I en ny, spännande, bok av antikvetaren Allan KlynneAntikens sju underverk – kan vi läsa om den tjuskraft och förtrollning som till exempel Egyptens pyramider eller fyrtornet Faros i Alexandria utövade på antika resenärer.

Under antiken rådde det delade meningar om exakt vilka »världens sju underverk« var, men enligt gängse uppfattning rörde det sig om följande: Egyptens pyramider, Babylons hängande trädgårdar, Fidias Zeusstaty i Olympia, mausoleet i Halikarnassos, Artemistemplet i Efesos, kolossen på Rhodos samt fyrtornet Faros i Alexandrias hamninlopp. Med författaren som ciceron bjuds läsaren med på en resa att besöka och beundra dessa sevärdheter bekvämt placerad i sin favoritfåtölj.

Allan Klynne har ett flertal böcker bakom sig, och även denna bok är ett prov på hans enastående förmåga att fånga läsarens intresse med en initierad och gediget underbyggd text. Inte minst genom generösa citat ur den antika litteraturen, återger han vad som faktiskt berättades om underverken redan i forna dagar. Här varvas fakta om exempelvis bygget av Egyptens pyramider och de mäktiga faraoner till vilkas ära de restes, med sägner som spreds under antiken. Ett exempel är den om kurtisanen Rhodopis – vars vackra sko fördes bort av en örn, som släppte ned den i farao Psammetichos knä. Förundrad och förtjust över skons nätthet bestämde sig denne för att spåra dess ägare, med vilken han senare kom att gifta sig. Många läsare känner säkert igen denna sägentyp i en senare tappning: sagan om Askungen.

Samtidigt som författaren låter oss lugnt luta oss tillbaka i fåtöljen lyckas han förmedla en verklig känsla av hur det är att besöka dessa en gång så berömda orter; hur det till exempel känns att vandra runt i Olympia i dag – med dess avsaknad av skugga och svalka och med det ständiga ljudet av cikadornas sång. På samma sätt för han oss tillbaka till 400-talet f.Kr. och beskriver hur helgedomen gestaltade sig vid denna tid. I dag förknippar flertalet Olympia i Grekland med ursprunget till de olympiska spelen – spel som inte bara var vida berömda, utan på olika sätt betydelsefulla.

Men denna helgedom var även känd över hela den antika världen för den storslagna Zeusstaty som fanns i det tempel som var ägnat åt samme gud. Den athenske skulptören Fidias kolossalstaty i guld, elfenben och glas – så kallad kryselefantin – räknades som världens vackraste. I boken får vi en fascinerande beskrivning av hur den drygt tio meter höga statyn tillverkades, och det är lätt att förstå varför den kom att betraktas som ett underverk.

Förtjusningen i skulpturer i kolossalformat gällde inte bara nyss nämnda Zeusstaty – eller samme konstnärs staty av gudinnan Athena i Athen – utan även ännu ett av antikens mest märkvärdiga monument: kolossen på Rhodos, en staty av solguden Helios, som uppfördes cirka 290–280 f.Kr. Den var drygt trettio meter hög, vilket måste ha upplevts som överväldigande. I dag syns dock inte ett spår av statyn, som redan femtio, sextio år efter att den rests skadades svårt i en omfattande jordbävning.

Sin berömmelse till trots råder det därför delade meningar om hur den såg ut och exakt var den var placerad. Nyare forskning har föreslagit att den, i motsats till vad som länge varit den rådande uppfattningen, inte stod i hamninloppet, utan uppe på stadens akropol. Om så var fallet måste den i sanning ha varit en imponerande syn, vilket också förklarar varför den kom att betraktas som ett av världens sju underverk.

Allan Klynnes bakgrund som forskare och författare liksom hans erfarenhet som reseledare, framgår tydligt i hans förmåga att levandegöra dessa platser såväl i det förflutna som i dag. Jag kan varmt rekommendera Antikens sju underverk.

Dominic Ingemark
lektor i antikens kultur- och samhällsliv vid
Uppsala universitet och författare till

Väggarnas vittnesbörd

 

 

 Utgrävning av Zeustemplets östra kortsida. Fotografi taget under den första
kampanjen 1875/76. Grävledare Gustav Hirschfeld (1847–1895) i mitten, omgiven av
grekiska arbetare och tyska kolleger.

 

 Artemis Efesia – den efesiska Artemis – skulpterad i alabaster. De mörka partierna
är gjorda i brons. 100- talet e.Kr. Nationalmuseet i Neapel.

 Bronsmynt slaget i Elis under kejsar Hadrianus år 134/135 e.Kr. föreställande
Zeusstatyn. Guden håller Nike i höger hand och en
stav krönt av en örn i den vänstra.

 

 Pyramiderna. Kopparstick ur Historiens arkitektur i utkast, 1712, av Fischer von Erlach.

 

 Grav i Taposiris Magna, 4,5 kilometer väster om Alexandria. Tornet dateras till 100-talet f.Kr.
och anspelar tydligt på Faros med sina tre nivåer av olika form. Gravtornet är
kraftigt restaurerat i modern tid.

 

 Grunden till mausoleet i Halikarnassos i nuvarande skick. I fonden till vänster trappan
som leder ner till gravkammaren i mitten av bilden.

 

  Konstnärlig tolkning av hur kolossen på Rhodos kan ha sett ut. Statyn är här placerad
på en enorm sockel uppe i Rhodos stad, och inte på piren i Mandrakihamnen som
skymtar i fonden. I förgrunden en staty av Helios med fyrspann som egentligen var
uppställd i Delfi.

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0