Europa 1914-1945
Art nr 19340
Ill. i sv/v
Inbunden,
352 sidor,
Natur & Kultur
Medlemspris 249 kr

För att förstå andra världskriget, måste vi tillbaka till urkatastrofen

Från skottet i Sarajevo till skottet i bunkern

Med titeln Det moderna trettioåriga kriget vill professor Klas-Göran Karlsson få oss att se på åren 1914–1945 som en sammanhängande period, med två världskrig och däremellan brutala inbördeskrig och folkmord, diktaturers framväxt och finanskriser. Det finns paralleller till kriget som ägde rum trehundra år tidigare – även då med Tyskland som spelscen och huvudaktör. Och liksom på 1600-talet växlade skeendet på 1900-talet: här utspelades krig stater emellan, men också inom enskilda länder.

Genom att se på den första halvan av förra seklet som ett skede kan författaren ställa helt nya frågor, till exempel: Vad skilde Tysklands från Sovjetunionens förföljelser av specifika människogrupper? Varför dog den kortvariga fredsoptimistiska andan? Vad fanns det för koppling mellan Tyskland och folkmordet på armenier?

Klas-Göran Karlsson har aldrig skrivit bättre! Det är en klarsynt tematisk skildring av en historisk period som vi tycker att vi kan huvuddragen i, men här bjuds vi på aha-upplevelser och nya perspektiv. Dessutom avslutas boken med något så ovanligt som att författaren faktiskt vågar sig på att ge ett helt kapitel namnet Lärdomarna, och där finner vi meningen: »Att totala krig riskerar att föda totalitära samhällen och totalitärt tänkande är en historisk lärdom som genomsyrat denna bok.«

*

Huruvida far och son Morgenthau någonsin pratade med varandra om sina liknande erfarenheter av att försöka rädda människor undan folkmord i skuggan av varsitt världskrig, får vi kanske aldrig veta. Den judiske affärsmannen och juristen Henry Morgenthau var 1913–1916 usa:s ambassadör i det Osmanska riket och upplevde den ungturkiska regimens folkmord på cirka en miljon armenier och ytterligare några hundratusen människor ur andra kristna minoriteter.

Förgäves försökte han slå larm hos sina överordnade i Washington D.C. om den pågående katastrofen och han protesterade även hos de turkiska makthavarna, men krigsministern Enver Pascha var helt kallsinnig i sitt svar: »Vi har detta land fullständigt under vår kontroll. Jag har ingen önskan att lägga skulden på våra underlydande och jag är helt villig att personligen ta på mig ansvaret för allting som har hänt. (...) Inga underlydande skulle våga utföra dessa handlingar utan våra order.«

Under andra världskriget var ambassadörens son, Henry Morgenthau junior, USA:s finansminister och följde med stor oro hur situationen för Europas judar förvärrades dag för dag genom förföljelser och deportationer. År 1943 försökte han genomdriva en plan för att rädda judiska flyktingar undan nazisterna, men detta stoppades av de amerikanska och brittiska utrikesdepartementen. Senare vände han sig direkt till president Roosevelt som i januari 1944 inrättade organisationen War Refugee Board, WRB (krigsflyktingstyrelsen), som blev det organ som främst engagerade sig för de judiska offren för nazisternas förföljelser och folkmord. Morgenthaus finansdepartement spelade en avgörande roll vid skapandet av WRB, som i sin tur finansierade Raoul Wallenbergs räddningsarbete i Budapest 1944–1945. Under sin korta existens påstås organisationen ha räddat 200 000 judar och 20 000 icke-judar.

Tillsammans täcker far och son Morgenthaus karriärer in den blodigaste epoken i mänsklighetens historia, för den första hälften av 1900-talet kännetecknas inte bara av två världskrig: En rad andra krig följde i första världskrigets spår, liksom blodiga revolutioner och statsorganiserade folkmord (själva ordet folkmord myntades för övrigt under andra världskriget).

Den konventionella synen på 1900-talet är att det var ett sekel som präglades av de båda världskrigen, men i sin nya bok Det moderna trettioåriga kriget anlägger historikern Klas-Göran Karlsson ett annat perspektiv. Han ser perioden från 1914 till 1945 i ett enda sammanhang, som ett enda trettioårigt krig med en vapenvila i mitten, eftersom det, enligt hans förmenande, inte går att studera krigen var för sig på ett meningsfullt sätt. Med detta synsätt är det därmed det längsta krig som Europa har upplevt sedan det första trettioåriga kriget på 1600-talet. Flera likheter finns mellan dem: I bägge fallen handlade det om extremt blodiga och kompromisslösa krig, där stora befolkningsgrupper var indragna och där man inte gjorde skillnad på soldater och civila. Inget av krigen pågick kontinuerligt och olika former av idéer användes för att mobilisera våldet (i det första trettioåriga kriget religionen, i det andra en komplex kombination av ideologier). Båda krigen hade också sitt epicentrum i det tyska området i Europas hjärta.

Karlsson är förvisso inte ensam om att tänka på tiden 1914–1945 som en period med ett enda krig, men han särskiljer sig genom att betona att det handlar om ett »modernt« trettioårigt krig. Den våldsamma urladdningen ser han som ett resultat av de stora samhällsförändringar som påbörjades på 1800-talet, såsom framväxten av demokrati, massmedier, den moderna ekonomin, utbildningssystem och teknologiska framsteg.

Krigsskedet 1914–1918 var själva »urkatastrofen« som rubbade den gamla politiska, ekonomiska och samhälleliga balansen i Europa och stora delar av omvärlden. Krigets drastiskt ökade förstörelsekraft vilade på vetenskapliga, tekniska och ekonomiska framsteg och man fick bevittna hur den moderna, starka staten träder in på scenen som krigets huvudaktör.

Den starka staten ingrep på så gott som alla samhällsområden – från granatproduktion till målarkonst – för att kraftsamla krigsinsatsen, och ur den hårda samhällsstyrningen växte också föreställningen om det totala kriget fram – ett krig som inte bara riktades mot fiendens soldater, utan också mot civila och kulturen.

Det moderna trettioåriga kriget är en bok med många tänkvärda perspektiv och som ger en större förståelse för de stora sammanhangen. Tyngdpunkten ligger på den politiska och ideologiska utvecklingen i Europa – särskilt den parallella utvecklingen i första världskrigets förlorarstater Tyskland och Ryssland/Sovjetunionen – men författaren gör också intressanta avstickare till trenderna inom konst och litteratur.

Även om en av de möjliga lärdomarna är att våld föder våld, visar Klas-Göran Karlsson att andra världskriget absolut inte var en oundviklig konsekvens av det första: på 1920-talet skymtade en alternativ fredlig utveckling fram, som dock bröts av kris och depression.

Niclas Sennerteg
författare, till bland annat Finska inbördeskriget, och kulturskribent

 

 

Henry Morgenthau Sr., 1856–1946, amerikansk ambassadör i Osmanska riket,
och Henry Morgenthau Jr., 1891–1967, amerikansk finansminister 1934–1945,
fotograferade 1939.

 

Här möts första och andra världskriget. När Hitler fyllde 52 år i Sarajevo
den 20 april 1941 förärades han denna minnesplakett över Gavrilo Princip,
den bosnisk-serbiske student som utlöste första världskriget.

 

Antisemitisk nidbild av den evige eller vandrande juden. Bilden går tillbaka
till en kristen myt om juden som avvisade den lidande Jesus och därför straffas
för sitt svek till evig vandring, rotlöshet och avsaknad av fosterland.

  

Medan den nazityska krigspropagandan oftast hämtade stoff ur trettioåriga
krigets historia sökte den sovjetiska propagandan under det stora fosterländska
kriget gärna krigets rötter mycket längre tillbaka – på denna affisch till den ryske fursten
Aleksandr Nevskij, som 700 år tidigare hade besegrat Tyska ordens riddarna vid slaget på
Peipussjöns is.

  

Erich Maria Remarques roman På västfronten intet nytt från 1929 blev snabbt
en bestseller. Boken filmatiserades i USA 1930 och belönades med två
Oscarsstatyetter, bland annat för bästa film, men i Tyskland, Österrike och
Sovjetunionen totalförbjöds den.

 

Paul von Hindenburg, 1847–1934, valdes 1925 till Tysklands president
och kvarstod på denna post livet ut, vald av en befolkning för vilken han
uppenbart representerade pliktkänsla och stabilitet, och med omfattande exekutiva
befogenheter. Det var i den egenskapen, men utan sympati för nazismen, som han
i januari 1933 utsåg Adolf Hitler till rikskansler.

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0