Tips & evenemang

»Man kan inte koka ägg genom att tänka på dem«, skriver Ulf Linde några sidor in i Sammelsurium. Avsnittet handlar om motstånd, och börjar med den svaga ansats till motvärn som kan anas när man rullar ett rått ägg, snarare än ett kokt, i handflatan. Det slutar i Picassos Gitarrspelaren och några påtagligt mänskliga bläckplumpar av Henri Michaux.
Det skrivs gräsligt mycket. Det mesta är dumt. Mycket är därtill sentimentalt. Texter av det slaget gör världen glatt och grund, som fasaden på en kommissionsbyggnad i Bryssel. Ulf Lindes texter fungerar precis tvärtom. De är flyhänta med en kärv havamalsk underton, även när han refererar sin egen sjukjournal. Linde öppnar världen, ibland så plötsligt att det kittlar i magen. Tidvis inbillar man sig att man själv är intelligent.

Ulf Peter Hallberg och Carl-Henning Wijkmark gör något liknande i Städernas svall, fast på annat sätt. Vi får tjuvlyssna på deras konversation om några europeiska storstäder, med början i Paris. Det påminner om en bildad borgerlig salong av det slag Sverige egentligen aldrig har haft att tala om. Det är svårt att läsa boken utan viss melankoli. Att födas som svensk, snarare än kontinentaleuropé, känns ibland som ett handikapp, inte som en nationalitetsbestämmelse. Det hela avslutas passande nog i Helsingfors, den sista utposten för bildad svenskhet.

Carolina Browns Skönhetens mask börjar i döden, för utan förgänglighet blir skönheten menlös. I sex kapitel berättas sedan skönhetens historia i idé och praktik. Utmärkt för alla som inser att ytan bara är ytlig i avsaknad av estetiskt medvetande.

För övrigt är varje bibliotek ofärdigt utan Signums svenska kulturhistoria. Den som inte beställer Medeltiden (redaktör Jakob Christensson) förtjänar samma dom som 1300-talets Botolf från Gottröra.
Ni kan själva slå upp hans oblida öde i boken.

Johan Hakelius,
författare till bl.a. Ladies