Intervju med bokklubbschef Annika Törnquist år 2007

Med tanke på vilka tidsperspektiv en bokklubb med inriktning på historia rör sig med, är 20 år verkligen något att fira?

Jo men visst är det! Det var nog knappast någon som trodde att en specialbokklubb inriktad på historia skulle bli särskilt långlivad, så vi vill verkligen fira att Clio blivit så framgångsrik. Och 20 år är en lång tid, om man sätter det i relation till en människas liv.

Vilka startade klubben och vad var deras intention?

Idén att starta Clio var Dan Israels, som då var chef för Ordfront. Från början var ytterligare fyra förlag inblandade: Atlantis, Tiden, Rabén & Sjögren och LT, och klubben drevs som ett projekt vid sidan av förlagens ordinarie verksamhet. I det första utskicket kunde man läsa: »På historia skall vi bli bäst. Clio blir en liten bokklubb. Vårt mål är inte att bli störst, men att bli bäst på vårt område: böcker om historia«.

Men Clio växte fortare än vad man vågat hoppas och efterhand insåg allt fler förlag att det fanns en marknad för historia, och nu har vi förmedlat hundratusentals böcker till historieintresserade läsare.

Dessutom utdelar Clio, tillsammans med SvD, årligen det s.k. Cliopriset till en yngre historiker, och så är klubben en av de organisationer som står bakom De Svenska Historiedagarna, även det ett årligen återkommande arrangemang. Så Clio har i allra högsta grad bidragit till att öka intresset för historia.

Framgången med Clio har dessutom givit oss möjlighet att 1999 starta ytterligare en bokklubb: Pablo, med inriktning på konst, kultur och design.

Varför tror du att historia har blivit så populärt?

Det är faktiskt en svår fråga att svara på, men det är klart att jag funderat över detta. Kanhända att det går att skönja två ganska olika anledningar, där den ena inte utesluter den andra: förströelse och förståelse. Clios medlemmar är till 70% män och att män dras till facklitteratur, snarare än till skönlitteratur, är känt. Jag tror dock att människan har behov av berättelser - och inom historieämnet får man tillgång till sådana - och det faktum att det handlar om »riktiga« människor blir då ett plus. Och så tror jag också att många helt enkelt söker kunskap för kunskapens egen skull. Men det är även svårt att förstå sin samtid - och omgivning - om man inte kan nysta bakåt i historien för att finna förklaringar till varför vår värld ser ut som den gör, och då tänker jag både på läget i Mellanöstern och varför Visby har en ringmur.

På webbplatsen står det att Clio är en kvalitetsbokklubb. Vad menar ni egentligen med det?

Man kan naturligtvis ifrågasätta om kvalitet är något objektivt. Men jag kan säga att vi eftersträvar att erbjuda våra medlemmar, av vilka många är välutbildade och belästa personer, böcker som valts ut med stor omsorg. Till vår stora glädje visar flera medlemsundersökningar att de är mycket nöjda med både bokurvalet, medlemstidningen och hur de blir bemötta av vår kundtjänst. Så jag tycker att vi med gott samvete kan kalla oss en kvalitetsbokklubb.

Internetbokhandlarna står för en allt större del av bokförsäljningen, hur påverkar det er?

I början när bokklubbarna växte fram, sågs dessa som ett hot mot bokhandeln, men bokhandeln överlevde som bekant. Nu hittar böcker till läsarna via en mängd olika kanaler och visst har konkurrensen hårdnat. Samtidigt tror jag att bokklubbar som Clio har en viktig uppgift, nämligen den att hjälpa läsarna att hitta böcker de söker och - kanske ännu viktigare - att hjälpa dem att hitta böcker som de inte visste fanns! Vi översköljs numera av information av alla slag, och då växer också behovet av ett urval. Med andra ord, jag tror på en framtid för specialbokklubbar!

Du har varit chef för Clio ända sedan 1993. Finns det någon bok som berört dig extra mycket under de här åren?

Ska jag bara få nämna en bok? Det är nästan omöjligt. Mina tankar går först till böcker om antiken, men jag svarar: Brev från nollpunkten av Peter Englund. Välskrivet och så långt ifrån en romantisk syn på krig som man kan tänka sig.