Bokinformation

« Tillbaka

Stridens skönhet och sorg

Första världskriget i 212 korta kapitel
Peter Englund

Atlantis
Inbunden, 632 sidor

Ämnesområde: 1900-talet

»Peter Englund har aldrig skrivit bättre.« Svante Nordin

Första världskriget är en av de viktigaste historiska händelserna. I Stridens skönhet och sorg skildrar Peter Englund mästerligt i 212 korta kapitel hur nitton okända människor på grund av detta krig berövades sin ungdom, sina illusioner, sitt hopp, sin medmänsklighet och i några fall sina liv. Här möter vi inte enbart skyttegravssoldaterna, utan även unga män och kvinnor som befann sig runt om i världen, som till exempel sjuksköterska, kavallerist eller bergsjägare. Utan att ge avkall på historikerns krav på vetenskaplighet, skildrar författaren utifrån brev och dagböcker hur dessa enskilda, bortglömda människor upplevde krigets vardag med all dess dramatik och långsamhet.

-----------------------

Svante Nordin har läst boken:

Varje säsong utkommer en stor mängd böcker om andra världskriget, också här i Sverige. Första världskriget är i jämförelse ett okänt krig. Vapenstilleståndsdagen den 11 november uppmärksammas visserligen i många av de länder som deltog i kriget. Nittioårsdagen av krigsslutet i år kommer att firas i Europa. Men i Sverige brukar det vara ganska tyst.

Ändå hade första världskriget avgörande betydelse. Det var det kriget som triggade 1900-talet. Allt som följde sedan – kommunism, fascism, nazism och till slut ett nytt världskrig och ett kallt krig – var en följdverkan. Andra världskriget var i mångt och mycket en repris med samma deltagare, samma vinnare och samma förlorare. Första världskriget var förra århundradets moderkatastrof. Det avslutades inte på allvar förrän Berlinmuren föll 1989.

Kanske förefaller första världskriget inte lika spännande att läsa om som det andra. Skyttegravar, gyttja och taggtråd dyker upp för ens inre blick då kriget nämns – »på västfronten intet nytt«. Men den bilden är felaktig eller åtminstone mycket begränsad. Västfronten var avgörande. Men kriget utkämpades inte bara i Flandern utan i Baltikum och på Balkan, i Armenien och Mesopotamien, vid Dardanellerna och i Skagerrak, i Östafrika, i Kina och vid Falklandsöarna. Det var en total kraftmätning, vid alla fronter, på alla kontinenter, på alla hav, med alla medel.

Om första världskriget handlar Peter Englunds stora nya bok Stridens skönhet och sorg.

Peter Englund har gjort sig känd som skildrare av krig och militära skeenden alltsedan han först trädde fram med boken om Poltava. Men tidigare har han framför allt rört sig i svensk stormaktstida miljö. Nu berättar han om ett stort modernt europeiskt krig.

Hur skall man skildra ett krig? Ofta har det gjorts ur generalstabsperspektiv, kanske med trupperna som färgade knappnålar på en karta som kan flyttas fram och tillbaka. De mer eller mindre mästerliga schackdragen har avlöst varandra. Men det finns också en annan berättartradition. Det var kanske Stendhal som började när han lät hjälten i Kartusianklostret i Parma få sin häst stulen under slaget vid Waterloo och sedan uppleva hela drabbningen ur ett underifrånperspektiv som idel oöverblickbart kaos. Leo Tolstoj gjorde det mesta av en liknande berättarteknik i Krig och fred. Soldaternas och de civilas krig ersatte generalernas. I modern tid har inte bara romanförfattare utan lika ofta historiker skildrat striden ur den lilla, anonyma människans perspektiv. Peter Englund gjorde något åt det hållet när han skrev om Poltava.

I Stridens skönhet och sorg är det de okända deltagarnas krig Peter Englund vill berätta om. Bland dramats nitton personer finns en italiensk soldat, en australiensisk kvinna som kör lastbil åt serbiska armén, en tysk skolflicka, en sydamerikansk äventyrare som är frivillig i turkiska armén, en belgisk stridspilot, en rysk sjuksköterka, en ungersk kavallerist. Alla är verkliga, dokumenterade genom efterlämnade brev och dagböcker. Ingen är någon känd person. Deras namn, Vincenzo D´Aquila, Olive King, Elfriede Kuhr, Rafael de Nogales, Willy Coppens, Sophie Botjarskij, Pál Kelemen säger oss ingenting. Men de är hjältarna i Englunds bok. Det är dessa människors upplevelser, vad de såg, tänkte eller gjorde en enskild dag, som är föremål för bokens 212 korta kapitel där kriget och huvudpersonernas öden följs år från år från början i augusti 1914 till slutet i november 1918. Författaren skriver i sitt förord: »I en mening är detta ett stycke anti-historia, i det jag har sökt att återföra denna på alla vis epokgörande händelse till dess minsta, atomära beståndsdel, nämligen den ensilda människan och hennes upplevelse.«

Detta är fullkomligt sant. Historia genomlevs och ageras alltid av enskilda människor som var och en ser saker och ting ur sitt begränsade perspektiv. Generalen och statsmannen skiljer sig därvid inte från den menige soldaten eller sjuksköterskan. Miljoner människors upplevelser och handlingar utgör skeendet. Vi kan inte återge dem alla. Men det är möjligt att genom ett urval ändå ge begriplighet och överblick. Det har Peter Englund gjort. I den meningen har han skrivit inte bara anti-historia utan historia.

Det finns en annan sak som måste poängteras. Historiens personer agerar utifrån ett perspektiv som begränsas av deras bakgrund och erfarenheter, av deras informationer (eller brist på informationer), av deras plats i rummet. Det begränsas också av deras plats i tiden. Framtiden är för dem okänd. Men den är känd för oss, för historikern, för läsaren. Vi vet hur första världskriget slutade och när, vilka som vann, vilka som förlorade, vilka som överlevde, vilka som dog. För deltagarna däremot var framtiden öppen, oavgjord. Annars hade de ju inte behövt utkämpa något krig. Detta kan förefalla självklar. Men i praktiken är det inte alls det. I själva verket är det just här som historieskrivningens egentliga hemlighet ligger. När historikern skriver i efterhand infinner sig efterklokheten som ett brev på posten. Att berätta om historiska personer som om deras framtid fortfarande var öppen, så som den var för dem själva, är nästan omöjligt. Ändå är det just så vi måste berätta om vi verkligen vill förstå, inte bara begagna oss av den billiga fördelen att leva senare.

Stridens skönhet och sorg lyckas med att fånga inte bara det individuella perspektivet utan också ögonblicket. Det första kapitlet utspelas den 4 augusti 1914 när skolflickan Elfriede Kuhr ser 149.e infanteriregementet lämna Schneidemühl, det sista den 13 november 1918 när Pál Kelemen återvänder demobiliserad till Budapest. Ingen av dessa eller av de övriga sjutton personerna kunde se in i framtiden, lika litet som vi kan det.

Men i efterhand kan vi läsa om dem i 212 korta vinjetter, gripande och fascinerade, i Stridens skönhet och sorg. Rent litterärt är detta författarens kanske starkaste bok. Peter Englund har aldrig skrivit bättre.

Svante Nordin
professor, författare till bl.a. 1900-talet och Humaniora i Sverige.


Startsida Bli medlem Om Clio Medlemsregler Huvudböcker Tidningen Kontakta oss Cliopriset
LOGGA IN För dig som är medlem E-postadress: Medlemsnummer: Hjälp med inloggning » Kundtjänst Tfn: 08-737 86 05 E-post: clio@fsys.se Redaktionen Tfn: 08-769 87 80 E-post: clio@clio.se Samarbetspartners omniaresor.se »	Andra aktuella titlar inom 1900-talet 1900-talet - En biografi av Svante Nordin Mandelas arv av Richard Stengel Sveriges statsministrar under 100 år Bokinformation « Tillbaka Stridens skönhet och sorg Första världskriget i 212 korta kapitel Peter Englund Atlantis Inbunden, 632 sidor Ämnesområde: 1900-talet »Peter Englund har aldrig skrivit bättre.« Svante Nordin Första världskriget är en av de viktigaste historiska händelserna. I Stridens skönhet och sorg skildrar Peter Englund mästerligt i 212 korta kapitel hur nitton okända människor på grund av detta krig berövades sin ungdom, sina illusioner, sitt hopp, sin medmänsklighet och i några fall sina liv. Här möter vi inte enbart skyttegravssoldaterna, utan även unga män och kvinnor som befann sig runt om i världen, som till exempel sjuksköterska, kavallerist eller bergsjägare. Utan att ge avkall på historikerns krav på vetenskaplighet, skildrar författaren utifrån brev och dagböcker hur dessa enskilda, bortglömda människor upplevde krigets vardag med all dess dramatik och långsamhet. ----------------------- Svante Nordin har läst boken: Varje säsong utkommer en stor mängd böcker om andra världskriget, också här i Sverige. Första världskriget är i jämförelse ett okänt krig. Vapenstilleståndsdagen den 11 november uppmärksammas visserligen i många av de länder som deltog i kriget. Nittioårsdagen av krigsslutet i år kommer att firas i Europa. Men i Sverige brukar det vara ganska tyst. Ändå hade första världskriget avgörande betydelse. Det var det kriget som triggade 1900-talet. Allt som följde sedan – kommunism, fascism, nazism och till slut ett nytt världskrig och ett kallt krig – var en följdverkan. Andra världskriget var i mångt och mycket en repris med samma deltagare, samma vinnare och samma förlorare. Första världskriget var förra århundradets moderkatastrof. Det avslutades inte på allvar förrän Berlinmuren föll 1989. Kanske förefaller första världskriget inte lika spännande att läsa om som det andra. Skyttegravar, gyttja och taggtråd dyker upp för ens inre blick då kriget nämns – »på västfronten intet nytt«. Men den bilden är felaktig eller åtminstone mycket begränsad. Västfronten var avgörande. Men kriget utkämpades inte bara i Flandern utan i Baltikum och på Balkan, i Armenien och Mesopotamien, vid Dardanellerna och i Skagerrak, i Östafrika, i Kina och vid Falklandsöarna. Det var en total kraftmätning, vid alla fronter, på alla kontinenter, på alla hav, med alla medel. Om första världskriget handlar Peter Englunds stora nya bok Stridens skönhet och sorg. Peter Englund har gjort sig känd som skildrare av krig och militära skeenden alltsedan han först trädde fram med boken om Poltava. Men tidigare har han framför allt rört sig i svensk stormaktstida miljö. Nu berättar han om ett stort modernt europeiskt krig. Hur skall man skildra ett krig? Ofta har det gjorts ur generalstabsperspektiv, kanske med trupperna som färgade knappnålar på en karta som kan flyttas fram och tillbaka. De mer eller mindre mästerliga schackdragen har avlöst varandra. Men det finns också en annan berättartradition. Det var kanske Stendhal som började när han lät hjälten i Kartusianklostret i Parma få sin häst stulen under slaget vid Waterloo och sedan uppleva hela drabbningen ur ett underifrånperspektiv som idel oöverblickbart kaos. Leo Tolstoj gjorde det mesta av en liknande berättarteknik i Krig och fred. Soldaternas och de civilas krig ersatte generalernas. I modern tid har inte bara romanförfattare utan lika ofta historiker skildrat striden ur den lilla, anonyma människans perspektiv. Peter Englund gjorde något åt det hållet när han skrev om Poltava. I Stridens skönhet och sorg är det de okända deltagarnas krig Peter Englund vill berätta om. Bland dramats nitton personer finns en italiensk soldat, en australiensisk kvinna som kör lastbil åt serbiska armén, en tysk skolflicka, en sydamerikansk äventyrare som är frivillig i turkiska armén, en belgisk stridspilot, en rysk sjuksköterka, en ungersk kavallerist. Alla är verkliga, dokumenterade genom efterlämnade brev och dagböcker. Ingen är någon känd person. Deras namn, Vincenzo D´Aquila, Olive King, Elfriede Kuhr, Rafael de Nogales, Willy Coppens, Sophie Botjarskij, Pál Kelemen säger oss ingenting. Men de är hjältarna i Englunds bok. Det är dessa människors upplevelser, vad de såg, tänkte eller gjorde en enskild dag, som är föremål för bokens 212 korta kapitel där kriget och huvudpersonernas öden följs år från år från början i augusti 1914 till slutet i november 1918. Författaren skriver i sitt förord: »I en mening är detta ett stycke anti-historia, i det jag har sökt att återföra denna på alla vis epokgörande händelse till dess minsta, atomära beståndsdel, nämligen den ensilda människan och hennes upplevelse.« Detta är fullkomligt sant. Historia genomlevs och ageras alltid av enskilda människor som var och en ser saker och ting ur sitt begränsade perspektiv. Generalen och statsmannen skiljer sig därvid inte från den menige soldaten eller sjuksköterskan. Miljoner människors upplevelser och handlingar utgör skeendet. Vi kan inte återge dem alla. Men det är möjligt att genom ett urval ändå ge begriplighet och överblick. Det har Peter Englund gjort. I den meningen har han skrivit inte bara anti-historia utan historia. Det finns en annan sak som måste poängteras. Historiens personer agerar utifrån ett perspektiv som begränsas av deras bakgrund och erfarenheter, av deras informationer (eller brist på informationer), av deras plats i rummet. Det begränsas också av deras plats i tiden. Framtiden är för dem okänd. Men den är känd för oss, för historikern, för läsaren. Vi vet hur första världskriget slutade och när, vilka som vann, vilka som förlorade, vilka som överlevde, vilka som dog. För deltagarna däremot var framtiden öppen, oavgjord. Annars hade de ju inte behövt utkämpa något krig. Detta kan förefalla självklar. Men i praktiken är det inte alls det. I själva verket är det just här som historieskrivningens egentliga hemlighet ligger. När historikern skriver i efterhand infinner sig efterklokheten som ett brev på posten. Att berätta om historiska personer som om deras framtid fortfarande var öppen, så som den var för dem själva, är nästan omöjligt. Ändå är det just så vi måste berätta om vi verkligen vill förstå, inte bara begagna oss av den billiga fördelen att leva senare. Stridens skönhet och sorg lyckas med att fånga inte bara det individuella perspektivet utan också ögonblicket. Det första kapitlet utspelas den 4 augusti 1914 när skolflickan Elfriede Kuhr ser 149.e infanteriregementet lämna Schneidemühl, det sista den 13 november 1918 när Pál Kelemen återvänder demobiliserad till Budapest. Ingen av dessa eller av de övriga sjutton personerna kunde se in i framtiden, lika litet som vi kan det. Men i efterhand kan vi läsa om dem i 212 korta vinjetter, gripande och fascinerade, i Stridens skönhet och sorg. Rent litterärt är detta författarens kanske starkaste bok. Peter Englund har aldrig skrivit bättre. Svante Nordin professor, författare till bl.a. 1900-talet och Humaniora i Sverige.	Intresset för historia håller i sig och år 2007 firade Clio 20-årsjubileum. Läs mer » Läs mer om Clios medlemstidning » Tipsa en vän om Clio »

LOGGA IN

E-postadress:

Medlemsnummer:

Kundtjänst

Redaktionen

Samarbetspartners

Bokinformation

Stridens skönhet och sorg